Tiden går fort. Det är nu 2023 och redan februari.
Jag vill dela några tankar och händelser som har inträffat på senaste tiden. Som jag skrev i ett tidigare inlägg förra december, deltar jag i Kulturarvsprogrammet här i Umeå, Västerbotten.
Detta program är ett EU - De Minimis-stipendium riktat mot kulturella företag. I mitt fall är det till för att stödja min vision om att utveckla min konstnärliga fotografi. På senare tid har jag ägnat denna ambition mycket eftertanke. Att sträva efter att vara en "riktig" konstnär är inte lätt. Jag har arbetat heltid som frilansare under en tid nu, och saker är på många sätt fast i bekvämlighet och det bekanta.
Att ge sig in i konstvärlden är både fascinerande och skrämmande. Jag har funderat mycket över allt som har lett fram till detta. En sak som påverkade mig mycket var när jag först lärde känna konstnären Mark Gibbs, nu en kär vän till mig. Vi träffades online över en bild på en myskoxe som jag hade tagit. Hoppa framåt, senare deltog jag som en av 15 konstnärer i den omfattande grupputställningen - Adventures at the Rheged Centre i Penrith, Storbritannien. Det var en fantastisk utställning fint kuraterad av John Stokes. Jag var hedrad över att ställa ut mina bilder från isbrytartjänsten vid Bottenhavet bredvid Marks skulpturer och målningar.
Varför skriver jag om detta som hände för så många år sedan? Kanske för att jag har insett att vissa ögonblick i livet kan vara betydelsefulla, och när det gäller min ambition inom konstfotografi är detta en sådan tidpunkt. Nu har jag flera projekt, och min dröm är att få andra intresserade så att jag kan fortsätta att utforska mina idéer. Senare idag planerar jag att köpa lite märkningstejp till mitt kommande projekt: "TRAKT", en term som används inom skogsbruket för att beteckna skogsbestånd med liknande åldrar; det betyder också på svenska, en lokal plats, till exempel din hemregion.
På Scharinska villan efter inspelningen. Det glada filmteamet från Bautafilm.
På tal om det: Jag måste nämna att som en del av det program jag deltar i, fick jag möjligheten att få en kortfilm om mig gjord av Bautafilm här i Umeå. Jag kände mig lite obekväm framför kameran, men överlag var det en ganska spännande upplevelse. Det är så svårt att ha något intressant att säga för en kort 2-minutersvideo. Som tur är har jag ännu inte hört min röst. Det kommer att ta lite tid att acceptera. Men om resultatet inte är alltför hemskt lovar jag att lägga upp den videon på min webbplats senare.
Tills nästa gång. Allt det bästa,
Andreas